GAMMALiHUDDINGEiDAG.se

PATIENTSÄKERHETSLAGEN KAP 7 § 12

Inspektionen för vård och omsorg ska, om berörd vårdgivare har fått möjlighet att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 kap. 8 b §, utreda klagomål som rör
   1. kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom som uppkommit i samband med hälso- och sjukvård och som är bestående och inte ringa eller har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit,
   2. tvångsvård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller isolering enligt smittskyddslagen (2004:168), och
   3. händelser i samband med hälso- och sjukvård som allvarligt och på ett negativt sätt påverkat eller hotat patientens självbestämmande, integritet eller rättsliga ställning.

Inspektionen för vård och omsorg får utreda klagomål även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda.

Klagomål enligt första stycket 2 behöver inte utredas om
   1. det är uppenbart att klagomålet är obefogat,
   2. klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten och det saknas skäl att överväga åtalsanmälan enligt 23 eller 29 §, eller
   3. det rör ett beslut som går att överklaga med stöd av någon av de i första stycket 2 angivna lagarna.

Inspektionen för vård och omsorg får avstå från att utreda klagomål om händelsen ligger me

IVO

Öst/Socialtjänst 2

Box 6202

102 34 Stockholm

Angående 1. 2021-01-12 Dnr 3.400472/2021-2 Beslut av inspektören Irene Jägerlöv, Linda Åström föredragande

Angående 2. 2021- 02-12 Dnr 3.4.2-04049/2021-2 Marie Cerci , inspektören

Med anledning av 3;

2016-10-19 Dnr 7.3-337712/2016-2, Lisbeth Boklund, Inspektören

I anledning av nr 3 anmäldes Lisbeth Boklund pga hänvisad anmälan av Norrmalms SDF till ÖFN som förvaltares ansvarsfråga för tillsyn. Anmälan gjordes i 3 väl inom två år från allvarlig händelse resultat av Norrmalms SDF vägran hemtjänstinsatser sedan månader tillbaka motiverat av att 'ansökan ej inkommit' ifrån förvaltare varefter beviljat plats denne ansökt med hänvisning till att ett 'polishämtningsbeslut av huvudman fanns men dröjde tydligen verkställas – polis verkade ha mycket att göra'.

Norrmalms SDF anmäldes därför att 1. De har huvudansvar för vård som ej kan delegeras till lekman vare sig god man eller förvaltare och 2. som ej heller i den delen står under Överförmyndarens tillsyn för gode män och förvaltare.

Norrmalms SDF anmäldes därför att något polishämtningsbeslut av huvudman som förvaltare uppgett ej fanns, ej var under utredning, ej heller hade varit under utredning således falsk uppgift Norrmalms skyldighet var att inhämta om sann eller falsk. Förflytta i det skedet var med fara för liv av hög ålder gravt utsatt för vårdskador och medicinska skador x flera - det skulle ej kunna vara aktuellt längre som vårdform förflytta till vårdboende.

Norrmalms kände till komplexitet av just denne förvaltare - att för att förhindra vårdinsatser förvaltaren i fråga hade fortsatt att betala 11 000 kr per månad för bostad i vårdboende huvudman hade lämnat månader sedan och beslutat i aktiv uppföljning, ej 'maskinläsning' efter uppföljning i kontakt med vårdboendet av Folkbokföringsmyndighetens handläggare förvaltaren kunde överklaga men ej överklagade. Att istället vidtog anordna förhinder för hemtjänstinsatser utan att ska kunna vara möjligt med vårdansvariga i förvaltning beslutande ej förvaltare och förenligt med fråga om förskingring av förvaltaren ur huvudmans konto genom att fortsätta betala och vidta polisanmälningar, därtill utan att tillsynsmyndighet, ÖFN Stockholm, ingrep som väl kände till detta. Stress, allvarlig psykosocial skada med huvudman försatt i extrem utsatthet med fysiska konsekvenser av som ges vid hög skör ålder mer lättutlöst och bestående. Utan att Norrmalms SDF tagit kontakt med Överförmyndaren i det huvudansvar som vårdgivare de ej kan delegera eller hänskjuta till Överförmyndarmyndighetens tillsyn. Men väl orosanmäla, anmäla för ÖFN att tillse och åtgärda om skadar den de ansvarar för. Socialtjänstlagen avser endast deras verksamhet ej förvaltares eller överförmyndarmyndigheten. Överförmyndarmyndigheten tillser redovisning m fl ekonomiska och juridisk-ekonomiska angelägenheter. Väl för även Boklund bör vara känt att ÖFN heller ej ge utbildning, handledning för de lekmän gode män eller förvaltare som utses. Norrmalms SDF accepterar att en lekman uppfattar sig beslutande som förvaltare dvs överställd folkbokföringsmyndigheten, folkbokföringslagen, föräldrabalken. Och accepterar att har uppfattningen var beslutande, gravt felaktigt i sin konsekvens för huvudman, angående vårdplats, vårdbehov, vård av vilken eller vilka.

Vad Lisbet Boklund hänvisade hade överhuvudtaget alls inget att göra med vad anmäldes och röjde beslutsoförmåga, okunskap, försutten tid för prövning, att ej inspektion gavs med beslut om riktlinjer och uppfyllelse återställa Norrmalms vårdansvar (förvaltare har inget vårdansvar).

Anmälan gjordes inom tidrymden 2 år som Boklund försuttit att tillse och åtgärda, 'rätta till'.

I ovan nr 3 meddelar IVO genom inspektör Boklund även informationen att 'överförmyndare eller överförmyndarnämnd är den kommunala myndighet som ansvara för tillsyn av gode mäns och förvaltares insatser' Säger att; 'Överförmyndare eller Överförmyndarnämnder faller utanför IVO:s tillsynsansvar och Länsstyrelsen har tillsyn över överförmyndarnämnder i sitt län.' En nonsens information då anmälan ej kan avse hänföra till förvaltaren istället för Norrmalms SDF som allvarligt ur riskbedömningssynpunkt Boklund menar – utsätter enskild för ytterligare risk då myndigheten som ska svara för tillsyn, efterlevnad av lagar och regelverk, grund för vårdens kvalite och humana utövande var än äldrevård ges, därigenom att befäster för Norrmalms, för förvaltare i fråga, för ÖFN, för huvudman, närstående och allmänhet att helt felaktig ansvarsorganisation gäller.

Tiden för anmälan nr 3 var november 2014 – ej åren 2007 – 2013 som uppges ovan i Nr 1. Anmälan gjordes till IVO och inspektör Lisbeth Boklunds beslut i nr 3 ovan daterat 2016-10-19 dvs inom två år, den tidrymd för vilken IVO ej har möjligheten att underlåta utreda anmält enligt PSL Boklund har skadat enskild i konsekvens av att ej ha fyllt sitt uppdrag genom den patientosäkerhet med även följande rättsosäkerhet som följer av Boklunds beslut och beslutsgrunder. Boklund befäster att Norrmalms SDF m fl stadsdels och kommunala förvaltningar kan uppfinna regler vid sidan om socialtjänstlagen och patientsäkerhetslagen, 'fuska' utan att drabbas av tillsynskonsekvens.

Enligt Patientsäkerhetslagen (7 Kap § 11 4 stycket PSL) som informeras i ovan ärende Nr 1 angående tid som förflutit för prövning, att det inträffade hände för mer än två år sedan och IVO därmed får avstå från att utreda klagomålet. I svar Nr 2 ovan meddelar IVO att även om de ej tar upp till prövning informationen ingår i en allmän riskbedömning eftersom IVOs verksamhet är riskbaserad. 'I första hand är det ansvariga för verksamheten som är skyldiga att utreda klagomål och synpunkter på sin verksamhet. Du kan därför skicka in ditt klagomål till verksamheten.' En sorts uppmuntran till allmän tröst ospecifikt som svar till anmälaren.

Vad menas med standardsvar (?) är svårtydbart – gäller inte PSL för Norrmalms SDF att när ej två år förflutit och gäller inte PSL nämnda paragraf som att också kunna uttolkas; att IVO har möjlighet att underlåta utreda – dvs 'får' utreda om IVO finner? Fråga ställdes i svarsbrev till Jägerlöv/Åström om lagen ger utrymme till ordagrant 'får underlåta' men om ej även kan betyda 'får pröva efter två år' och det anfördes i svarsbrev till första beslut ovan nr 1 varpå följde nr 2.

Det är väl känt, även för undertecknad att IVO i januari 2018 (väl det var) vänt sig till regering och uppnått beslut att anmälan ska gå först till verksamheten det gäller, ansvarig vårdgivare och arbetsgivare för personal. Skälet var antalet anmälningar till IVO, IVOs belastning som tillsynsmyndighet. IVO hade mycket att göra...

Tillfälligt upphörde den ordningen under pandemiåret 2020 genom särskilt beslut att återgick till ordningen före januari 2018 när personal fick anmäla direkt till IVO även anonymt. var möjligt Klagomålet vågade personal då göra...Under pandemiåret var viktigt för IVOs riskbedömning sades offentligt att därför tillfälligt medgavs igen anmäla som tidigare. Som de kanske ej vågade om först klaga för arbetsgivaren med risk för anställningen och egna arbetsförhållanden – måhända måste IVOs beslut återgå till att kunna anmäla till IVO direkt ej först till arbetsgivaren bekräftar att IVO förstått med det att färre vågar anmäla om först måste anmäla till arbetsgivaren – och svårigheten vara anonym utan konsekvenser för egen anställning eller bemötande i arbetsmiljön efter att ha rapporterat kritik.

Anmälan enligt 1 ovan ställdes således till IVO mot Lisbeth Boklund, dvs 'verksamheten' IVO ej vad gäller som skedde i november 2014 i och av Norrmalms SDF Boklund felaktigt ej medgav ta upp som inspektör och därmed även s k preskriptionstid – de två åren – försuttits att hänföra till IVOs verksamhetsbrist och allvarlig särskilt som tillsynsmyndighet. Svarsbeslut Nr 1 och 2 ovan gäller som hade anmälan gällt att ta upp Norrmalms SDF till prövning när anmälan ej gällde det utan anmälan mot Boklund.

Lisbeth Boklund anmäldes till IVO för

1. Sin bristande inspektion pga ej utförd inspektion.

2. Sin bristande kunskap om förvaltares uppdrag skiljt från Äldreförvaltnings uppdrag skilt från Överförmyndarnämnders med myndigheters uppdrag samt

3. Att underlåtit vidta inspektion inom tidrymd för PSL Kap 7 § 11 4 stycket så som föreskrivs.

Lisbeth Boklund anmäldes för patientrisk då ej enligt PSL vidtogs och liksom kunskap om vad ÖFN tillser enligt beslutet med felaktig hänvisning till överförmyndaren var uppenbar; vad förvaltarskaps behörighet och befogenhet innebär enligt Föräldrabalken, Regeringsformen, Diskrimineringslagen för det fall kommer ifråga, Socialtjänstlagen har Boklund ej klart, som inspektör, och har ej ännu idag – inget om det kan antas å några skäl. Boklund menar och inget säger att idag ej menar detsamma – att vårdgivares ansvar ej kan överföras som förvaltares eller god mans ansvar vad gäller vård av äldre, vare sig av kommunalt eller stadsdelsförvaltnings omsorgsansvar eller i vad avser medicinskt ansvar. Förvaltare är lekman. Har inget alls att göra med beslutsfunktion överhuvudtaget– äger ej göra bedömningar; En utbredd populär schablonuppfattning uppenbart även av IVOs inspektörer. (!)

Enligt Socialstyrelsens Meddelandeblad om 'Tvångsåtgärder... ' nr 2/10 varefter nr 12/13 ges rättsförhållande tydligt; 'följer av att gode män eller förvaltare' ej äger göra egna bedömningar ej heller anhöriga. De kan ha kontakter som medmänniskor till stöd och hjälp, gode man förvaltare offentligt tillsatt för hjälp råd och kontakter, sköta angelägenheter som skyldighet. Så gäller. Lisbeth Boklund anmäldes därför att hennes beslut underlåta pröva enligt ovan nr 3 – var felaktigt genom felaktiga grunder och i sig ett 'riskbeslut' då därmed ingen prövning skedde av Norrmalms SDF – och därmed aldrig de krävdes implementera sin skyldighet inom Norrmalms verksamhetsuppdrag, Socialtjänstlagen, patientsäkerhetslagen med flera särskilda regelverk. Riktlinjer uppdaterades ej för dem med patientrisk för fler än enskilda fallet gällde eftersom de ej kritiserades. Anmälan mot Norrmalms SDF boklund försummade gällde urprungligen att de fallerade;

1. insätta hemtjänstinsatser

2. lösa problem utifrån vårdansvar att ej drabbade deras vårdbehövande om lekman förfor till skada

3. De ej tog kontakt med Överförmyndarmyndigheten angående utbetalningar av rättsligt tvivelaktigt som myndigheten å sin sida bort tillse som fråga om förskingring ur den det gälldes konto, av huvudmans ekonomiska medel. Av en förvaltare i syfte hävda sin ståndpunkt i uppfattningen att var överställd Folkbokföringsmyndighet, folkbokföringslag i beslutande funktion helt felaktigt. Norrmalms SDF orosanmälde med sitt vårdhuvudansvara aldrig misstanke om eller kontaktade Överförmyndaren vid misstanke om brottslig gärning mot den vårdade – med vad följer av utsatthet mot liv och hälsa hos individ i skör hög ålder.

Lisbeth Boklund gjorde alltså flera fel och avslöjade betydande kunskapsfel hon som inspektör bör vara skyldig att känna till nämligen vad hör till hennes uppdrag att inspektera och vad hör till överförmyndarmyndigheten.

Påfrestningar var extraordinära för skör person i det enskilda fallet, definierat av hög ålder och som hade orsakats skador aldrig utredda förenligt med åtalsmisstanke om hade gällt annan än skör individ i hög ålder skadad av och inom vårdenhet, vårdboende. Lisbeth Boklund, m fl – Helena Gustavsson, Carlander, enhetschef Wastesson, m fl var berörda i fallet innan ännu 2 år ej förflutit för deras prövning, alarmerad för inspektion. Inget företogs. Inget hade heller företagits efter ingivna alarmerande rapporter om skada, vållande död vid ffa Markarbeten år 2010, vid rapporter om att inga Lex Sarah lades vid dessa, ej heller andra omsorgskador, medicinska allvarliga skador och bestående varje år åren 2007 – 2013 inom vårdenheter i Huddinge äldreomsorgsförvaltning. OM än anmälan mot Norrmalms SDF gällde november 2014, vägran insätta hemtjänstinsatser och orosanmäla, utföra sitt vårdansvar – gavs anmälan mot den bakgrunden att Boklund med nämnda inspektörer ovan fallerat i sina uppdrag å det allvarligaste som inspektörer i Region Öst Socialstyrelsen före IVO bildades. Således extremt allvarligt att Boklund ej tar upp aktuell anmälan utan felaktigt okunnigt avvärjer inspektera med hänvisning felaktigt till fel tillsynsmyndighet.

Lisbeth Boklund med flera är ännu verksamma inom IVO kan därmed sägas skarpt kritiskt väl befogat att är riskinspektörer vars verksamhet i uppdraget medförde konsekvenser, aldrig åtgärdades eller medförde att verksamheter utkrävdes ansvar och fylla sina uppdrag för äldrevård.

Riskinspektörer ut allmänt riskbedömningssynpunkt. Utan att de tillsågs av den egna verksamheten.

Anmälning med svar nr 1 resp 2 ovan avsåg således anmälan av Lisbeth Boklund, vilket framstår förbigått att istället besvara annan fråga – nämligen fråga om Norrmalms SDF där svaret är att tid två år förflutit från skyldigheten att inspekteras av IVO.

Beslut nr 1 och 2 väljer förbise fråga ställd och ger svar på om prövning av Norrmalms SDF eller ej.

Återkommer därför med denna anmälan som är aktuell år 2021 då inget skäl finns anta att Lisbeth Boklund har aktuellt annat än vad uppgav år 2016. Anmälan avser daterad därmed april 2021.

Förtydligat; anmälan avser alltså ej längre vad negerats från IVO nr 1 och 2 nämligen att 'fårunderlåta prövas' enligt PSL Kap 7 § 11 4 stycket – vilket ej kan förstås innebära att är 'förbjudet' eller 'ej får' prövas. IVO svarar nu att ej ämnar pröva vad är s k preskriberat men å vad gäller annan prövning än vad anmäldes. Som gäller allvarligt att IVO ej företagit borde rimligen kunna ha förväntats att IVO tagit upp till granskning den anmälan som gjordes mot Boklund därför att ej utfört sitt inspektionsuppdrag med felaktigt grundad motivering. Inom ramen för den verksamhet av allmän 'riskbedöming inom IVO' svar Nr 2 ovan anger.

Anmälan gäller alltså nu särskilt betonat för den skull att nu avser pröva Lisbeth Boklund i hennes befogenhet som inspektör vid IVO. Givet decennier som inspektör vid Region Socialstyrelsen varefter IVO – är det av avgörande betydelse för tilltro till IVOs verksamhet utgår ifrån de regelverk och lagar som gäller även för IVOs inspektörer inom ramen för IVOs allmänna riskbedömingsverksamhet. Som ej bör kunna avföras som inaktuell därför att är fallet april 2021 att Boklund har felaktig uppfattning nu som då inget annat att antas eller som getts från IVO senare år sedan dess – år 2016 Boklund felaktigt hänvisade till Överförmyndarmyndigheten.

Att Lisbeth Boklund skulle ha om anmälan gjordes idag – fattat annat beslut, inspekterat som sin uppgift, ej vilselett anmälaren genom att hänvisat till fel instans – vilket är extraordinärt anmärkningsvärt – går ej anta. Inget har från IVO utgått som klargör missförstånden populärt och tydligtvis även bland IVOs inspektörer sedan decennier verksamma om man kan generalisera utifrån Lisbeth Boklund att kanske, sannolikt kan gälla flera av IVOs inspektörer. Att IVO vad gäller äldreomsorg ej utför sitt uppdrag eller i konsekvens utgör en riskenhet för äldre inom äldrevård. Styrks av att IVO ägnar tid och beslutande åt andra frågeställningar än ställda i det väljer att förstå att anmälan gällde inspektören Boklund och aktuell ej för två år sedan – ej Norrmalms SDF november 2014. Svårigheten uppfatta frågeställningen måhända vara trögheten uppfatta anmälan mot egna verksamheten, eller ovilja att välja deviera till annat svarsbeslut än anmält. Ineffektiv tid åtgår och fråga om IVOs verkningsgrad, effekt, nytta, resultat av sin tillsyn.

IVO har alltså än idag en inspektör Lisbeth Boklund – år 2021 – som har uppfattningen att förvaltarskap innebär att klagan ska gå till Överförmyndarmyndigheten, nämnden – som vore förvaltarskap med vad sägs om 'rättshandlingsförmåga' en beslutsfunktion för huvudman. Det gäller ej är när gäller myndig huvudman som följer av Föräldrabalken och att huvudman kvarstår myndig med Förvaltarskapslagen år 1989 dvs i egen rätt som varje myndig och i vad hör till reservation pga ålder eller tillstånd i den egna rätten som varje medborgare. Lisbet Boklund har uppfattningen även år 2021 annat ej framkommit eller går att anta i vad hänfört till förvaltarskapets befogenhet – som är villfarelser, patientosäkerhet och patientosäkerhet genom rättsosäkerhet. IVO utgör därmed genom inspektören/er en risk genom sin myndighetsutövning direkt för äldre i äldreomsorg genom sina felaktigt beslut vad gäller tillsyn av äldrevård, konsekvenser för enskilda äldre vårdade per i en gradskala av fysisk skörhet och högre risk för utsatthet på grund av hög ålder.. Lisbeth Boklund och med henne sannolikt flera inspektörer har uppenbart ej klart vad ej hör till förvaltare bedöma eller besluta. Meddelandebladen från Socialstyrelsen anger en gedigen referenslista som gäller vad gäller för samtliga myndigheter i landet som lagrum – dock ej med tingsrätter med i sändningslista. Lisbeth Boklund, IVO, ger tillfällen för oegentligt handlade 'fusk' i sina uppdrag av tjänstemän när de frångår sin uppgift enligt socialtjänstlag i vad hänför till äldreomsorg, äldreomsorgsförvaltningar. Utrymme kan ges för affekt och godtycke. Inspektionen 'funkar' inte är uppenbart eller har gjort.

Föräldrabalken med vad sägs om 'förlorar rättshandlingsförmåga i den mån omfattas av uppdraget' – 'även en huvudman med förvaltare kan vidta egna rättshandlingar' som då förutsätter förvaltares medgivande men 'om förvaltare uttalar utom gränser för förordnandet gäller ej hans medgivandeeller ej' (ca citerat) är helt enkelt ej vad överhuvudtaget gäller som anmäld frågeställning eller därmed att Lisbeth Boklund ska hänvisa till fel instans för prövning och tillsyn, undandra fullgöra inspektion som inspektör vid IVO. Lisbeth Boklund har ej klart att därmed gäller myndig individ i egen medborgerlig rätt och därmed att fri och rättigheter gäller för varje myndig. Oavsett ålder eller tillstånd, fråga för Diskrimineringslag om påstås. Förvaltare kan EJ besluta i vad innebär söka överställa de medborgerliga rättigheterna eller ställa dem under eget godtycke som sin uppfattning och beslutande. Lisbeth Boklund anmäls idag därför att har den uppfattningen då inget annat framkommit sedan svarsbeslut å fel grunder av henne år 2016 ej heller av annan inspektör vid IVO sedan dess sedan dess eller har givits genom något från IVO känt beslut eller utlåtande.

Eftersom uppenbarligen rättsosäkerhet med svårighet att uppfatta vad lagstadgat gäller av vad än skäl – tradition, föreställningar – även av IVOs inspektör – utvecklas detta i denna anmälan – att inspektörer, IVO skiljer ut vad hör till sitt uppdrag.

Hemställer denna gång i anmälan att prövning till beslut ges och utvecklas å vad anmälts ej förbi-beslut om andra frågor än vad anmälts. IVO i namn av Lisbet Boklund är en risk för äldrevårdens enskilda utsatta, liksom är en ökad risk med reglerat att klagan av personal, anhöriga först ska ställas till vårdgivaren – som ofta för den skull ej inges av personal eller når Lex Maria anmälan. Färre Lex Maria beslut fattas och ges för retro-forskning t ex sällsynta diagnoser genom studier av Lex Maria anmälningar. Riskbedömning med vida verkan att underlätta IVOs tillsyn för äldrevård.

IVO för äldrevård är i konsekvens ovan utvecklat en riskmyndighet för äldrevården och gynnar ej heller framsteg i vårdomsorg, medicinsk vård och vårdvillkor. IVO har inspektörer som ej – ännu ej idag – förmår definiera sitt uppdrag utan underlåtit att tillse i syfte förbättra vårdvillkor, medicinsk vård och rättssäkerhet för enskilda äldre inom vård och omsorg. Klagomål på inspektör inges nu till den egna verksamheten å sätt som ska ske IVO nämner i beslut nr 2 som angett ovan. IVO är egna verksamheten som först ska behandla anmälan och må följa av antagandet att även befogade klagomål på IVO måste behandlas inom den egna verksamheten ej av andra myndigheter, polis, åklagare eller tingsrätter, förstås ej heller länsstyrelser eller regeringskanslier.

År 2020 pandemi pga Covid – 19 har lyft brister inom äldreomsorg. Men ej att de är eller kan vara en risk som följer pga IVO sedan år tillbaka. De bristerna har pågått länge och följer av att IVO och före IVO inspektionen av äldreomsorg ej har fungerat. Inspektörer talat om att de inga befogenheter har som funnes en uppgivenhet att inspektera. Att främsta uppgift är stötta, stödja och hjälpa personal i verksamheter att därmed ges bättre vård. Som handlade uppdraget mer som 'vårdnadshavare' för personalkvalite än tillsyn, att personal ej är rädda utan trygga med god vård som spridningseffekter å de som vårdas inom äldrevård. Skarp kritik som saklig grund för att minska riskutövning även fortsatt är därför motiverad som väl befogad.

Patientosäkerheten, liksom rättsosäkerheten med patientosäkerhet högrisk som följd ges ofta just genom föreställningar, villfarelse om t ex förvaltarskap. OM myndig individs fulla rättigheter. Det enda säkerheter som ges i fel mening optimalt inom äldrevård, för de äldre i vård. Ingen folkgrupp är som folkgrupp mer utsatt utan företrädare. Det var FÖRE 1989 som myndig fråntogs rösträtt, jämfördes och jämställdes med minderårig omyndig med förmyndare likt förälders status beslutande. Föreställningen om förvaltare som 'förmyndare' efter att den det gäller har 'omyndigförklarats' kvarlever ännu och korrigeras ej. Numera sedan år 2011 el 2012 Barnkonventionen i EU – barns egen rätt – som börjar komma ifråga tillämpa i Sverige å senare år. Konvention finns för funktionsnedsatta. Ingen konvention i EU finns för äldre i sköra högre åldrar per definition. Och förhåller sig så att lagtexten ger att särskild konvention ej behövs. Myndig är i egen rätt som varje medborgare. Oavsett om vårdform eller eget boende. Oavstt om vårdinsatser och oavsett ålder och tillstånd – fråga om Diskrimineringslagen för DO att pröva om påstås att 'dement' ej äger rätt därför att ej kan uttala eller hävda sin egen rätt – till exempel. Inget av detta ges av Boklund eller IVO och därför är enskilda extremt utsatta – även som lyfts under 2020 att uppmärksamma.

Patientosäkerheten, rättsosäkerheten är de enda säkerheter som de facto fungerar optimalt. Frihetsberövande omvandlas idag av polis och åklagare till vårdfråga om tjänstefel som vore det möjligt utläsa ur de lagrum som ges att tjänstemän äger inom några lagrum utom straffrätten och tidsbegränsat i särskilda fall inom psykiatrin. Rättsosäkerheten med dess konsekvenser för PSL är ens omtalad eller diskuterad än mindre åtgärdad från IVO. Eller av Region Öst genom Boklund, Gustavsson, Carlander, Wastesson med flera före och efter det IVO bildats.

Standardrutiner, budgetmedel, 'personalförbättringar' kommer ej åtgärda den saken kan förstås då detta gällt mycket länge oförändrat. IVO kommer inte att ta initiativ – skulle längesedan ha tagits i så fall - för lagstiftande, reglerande – ej heller Länsstyrelser som tillser Överförmyndares verksamhet Boklund upplyste i beslut nr 3 ovan. Tal om 'äldrevårdssyn' eller 'värdegrund' har ej heller någon verkan om ej implementeras med de facto patientsäkerhet. Genom givna Beslut från IVO eller genom tingsrättsdom.

Synes märkligt påstå att patientosäkerheten är enda optimalt fungerande inom äldrevård idag – uppenbart genom exempel att ger anledning och angeläget att anmäla inspektör med lång erfarenhet till de egna verksamhetsansvariga. Synes värre att avstå anmäla än att anmäla, att det fortgår i 'bra' vårdenheter i de enskilda fallen aldrig uppmärksammade och fortgår ohämmat i känt 'dåliga' vårdenheter, vårdboenden med reda kända kvalitetsbrister.

Beklagar och beklagar att fråga om IVO som orsak till de brister pandemiåret 2020 lyft inom äldrevård aldrig berörts i något diskussionsforum, pressträff eller effektivt genom beslut eller till åtal eller stämning i rätten. Än mindre till åtgärd med något resultat ännu.

Brott sker mot enskilda inom vård och omsorg som aldrig lagförs och de har inga företrädare som kan rättsområdet – brottsmisstankar ofta i vad sannolikt hade lett till åtal och fällande dom – men för andra enskilda i lägre åldrar. I det avskiljer äldre i vård från andra medborgargrupper och fallerar IVO är därför särskilt allvarligt.

Denna anmälan är alltså allvarlig mot inspektör boklund dags dato anmäld, daterat april 2021.

Vad kommer IVO vidta emot Lisbeth Boklund att beslut ges emot henne vägledande för henne; kollegor inom IVO och allmänheten; att ges känt ute i vårdverksamheter?

Att i den riskbedömning som uppges vara IVOs verksamhet meddelat som allmänt ospecifikt inspekterat och vidtaget i beslut nr 2 ovan gäller även IVOs verksamhet förstås anmärkningsvärt.

Stockholm 15 april 2021

Bloggaren