GAMMALiHUDDINGEiDAG.se

Tallgården 2007 journalgranskning läkarjournal;vägrats utlämnas utan motivering när M levde

Inskrivningsantackning av dr Lars Franzen 071019.

Inskrivningen anger att paitenten inkommer ifrån Karolinska Huddinge, geriatriska kliniken där patienten vårdat pga smärtor efter falltrauma under vistelse på Stortorp vars läkarinsatser liksom Tallgårdens också sköts via ASIH Långbro park.

Hur den organisatione ser ut och fungerar är väldigt oklart. ASIH Långbro park har mek palliation i framskriden sjukdom till dess palliation i livets slutskede – ett sk hospice. Avancerad vård.

Lena Hjelmerus ansvarig vid Team Äldre Doktorn föreläser i länet om palliation – som en framstående inom sådant. Vilket kontrasterar starkt mot den vård som har setts, medicinsk och tongivande medicinsk – ett uttrycksförslag där läkaren har sista ansvar att laga att hen inskaffar tillförlitliga observationer, observationer utan bias av känslor, inställningar subjektiva attityder, och är rimligt kompetenta som en genomsnittlig standard i länet. Så har ej setts när det gäller M vare sig på Stortorp som beskrivet och alls ej vid Tallgården där hemskheter när det gäller M och observerat en rad andra medboende öppet kunde ses och observeras, känsloinducerade obervationer, informationter och en helt känslostyrd enhetschef helt kaotisk som på sätt som bloggaren ej trodde möjligt och ej har mött tidigare, någonstans, i någon verksamhet erfarit, inom eller utom vårdmiljö.

'Under vårdtillfället på geriatriken konstaterade kotkompression TH 10. Blivit insatt på analgetika med god effekt'.

Dr Franzen undviker här att låta förstå att kotkompressionen var efter fallet vid Stortorp, från geriatriken finns inget sådan om fallskada – ett fall fanns som undersöktes, talades om, och gav mindre blessyr. Ryggen datortomograferades och en något äldre kotskada fanns.

Vad som är signifikant med den skrivningen är att den antyder vad som sedan genomgående ska vara en modifierad skrivning eller som vi ska se direkt syftad att undanhålla, 'mörka', eller direkt falskt journalföra av bla Franzen som mesta tiden vid Tallgården är PAL och har varit om riktigt uppfattat i decennier.

Franzen har heller inte inhämtat journal från föregående vårdcentral, före sjukhusvistelse så som brukligt att få med sjukdomsbilden hos en patient som inkommer för långvarigt boende att ha att utgå ifrån, relatera medicinska s k misstankar till vid händelser eller sjukdomstillstånd. I klartext exemplet;

Osteoporos, grav sådan, dvs benskörhet, utredd vid HS osteoporosklinik och att för den skull insatt på benskörhetsförebyggande medel. Kortisonbehandlad för Polymyalgia Rheumatika i mycket hög dos under lång tid – utan kalktillskott eller benskörhetsförebyggande medel. (För den skull böjd rygg – kutrygg – inom loppet av 4-5 månader – en allvarlig miss vid Stuvsta Vårdcentral).

Franzen uppmärksammar heller inte dosökningen som gjordes för smärtlindring när väl åter på geriatriska kliniken från Stortorp – det hade kunnat sägas i en kort bisats. Säger en del ej endast om att nogrannare kan företas vid Tallgården än Stortorp genom att redan uppmärksamma detta – men framför allt vad patienten genomgått. Franzen ska under hela vårdtiden göra sig oanträffbar för den dotter som kan patienten i varje avseende och tar huvudansvar då inga andra finns som gör det eller kan göra det. En son är sjuk och det präglar hans behov snarare av sin mor. Den belastning på honom och patienten Franzen bär ett tungt ansvar för under denna tid – att utläsa av hur journalfört och hanterat.

Inget status finns vid inskrivning, ingen undersökning hjärta/lungbuk/lokalstatus/neurologiskt status så som alltid görs och ska heller sedan ej kompletteras.

Oktober 2007 – alltså kort efter ankomst – noterar dock Franzen en journalgenomgång.

Han säger att smärtplåster Matrifen 25 microgram med Alvedon verkar ge adekvat smärtlindring för nytillkommen kotkompression och höftledsartros i båda höfter. Och på 'dotterns' förslag prövar han minska smärtplåstrets dos til 12 microgram och även minska Alvedon och se om kan nedtrappas ytterligare. 'En rimlig målsättning är att patienten på sikt kanske kan övergå till Norspan istället för Matrifen.

Dvs helt riktigt tänkt och förslag går fram till rondande Franzen, dottern förlitar på att u tvärderas och blandar sig inte i mer – efter denne intensiva tid av svår sjukdom – utan fortsätter som 'anhörig' enbart så som är att föredra och var grundinställning från början – som inte kunde bibehållas då M destruerades.

Franzen är också positiv till att överväga Aclasta – benskörhetsmedel i årsdos som vid den tiden inte var så välbekant utan ganska nytt i Sverige – att kunna ges då veckotabletten inte var så lätt med en biverkningsprofil biverkningar av tarmbesvär –  som M ibland kunnat ha i sitt liv om än sällan.

Franzen överenskommer övergå till Infusion Aclasta 5 mg iv en gång /år. Och kontrollerar rutinlab inklusive blodstatus, elektrolystatus, krea innan dosen ges.

Helt riktigt utom att inget om uppföljning vätska gjorts – att väl uppvätskad – men man kan se på Krea (njurvärde) om dåligt med vätskeintag det är då högt. Skötaren påstod att hon getts en liter att dricka förberedande – hur det var med det kan vara otillförlitlig uppgift – man kan 'dra till' med uppgifter lite hur som på Tallgården ska sedan visa sig. Men nu oktober 2007, strax efter ankomst.

Så långt gott och väl – miss vad gäller osteoporos – men ändå ses redan nu vad sedan ska vara vanligt snarat vid Tallgården --- 'den högre dosen analgetika (smärtstillande) insatt på grund av smärtor i rygg och höft efter falltrauma september – 97.

Franzen undviker – underlåter detaljen att falltrauma skedde september -97 på Stororps Rehab. Han låter förstå som kunde det ha inträffat på geriatriken. Den här sortens medvetna otydligheter ska man inte ha i boenden, att skydda den egna verksamheten – Stortorp är Team Äldre Doktorn Franzen arbetar för, geriatriken i Huddinge är Huddinge sjukhus – Franzen säger som inträffat ej som han faktiskt gör i en tidigare anteckning – fallit på Stortorp. En bagatell kan synas och helt onödigt lyfta – men som det kan ses som konsekvent sätt att glida med jouralföring av andra skäl än läkarutövningen som den ska ske och brukar göras, dags redan från start att lyfta att se det som början till ett sedan genomgående sätt att deviera journalföring ifrån egna ansvaret för patienten.

Några smärre uppgifter antecknas – Vaccin givet – stortå tittats till. Patienten förtnekar värk. Dottern mån om att pat inte ska ha mer analgetika än absolut nödvändigt. (Tycker inte PAL det?)

Tån blir bra och patienten mår bra. (Vid den här tiden har hon sällskap dygnet runt, mat på regelbundna tider och kaffe, 7 damer medboende i en avdelning bedagad charm som är som en större lägenhet utan korridorer, ett sammanboende och på helger ute i livet som vanliga mänskor med de intressen hon har och som en vanlig mänska – ej 'i förvar' som en 'äldreboende' sådan hon nu är men kände det – men sådan hon ska sedan underordnas och alltmer ske över hennes huvud utan henne medverkan).

Än – dvs år 2007 efter ankomst går det ganska bra och stabilt, trevlig interiör, gruppledare finns och personal som arbetat i årtionde eller flera.

Men så börjar det – redan följand år 2008 på våren – få månader har nu gått sedan ankomst okt -07.

Franzen antecknar helt plötsligt 20080430; 'Väl smärtlindrad för närvarande på Plåster Matrifen 25 microg per timme i Kombination med Alvedon 500 mg 2 x 3. Dottern ifrågasätter dock behovet av lunchdosen. Prövar seponera denna från o me dnästa Apodosleverans. Personal uppmanas vara särskilt observant på om patienten skulle få ont.*

Vad i allsindar har skett här? När höjdes Matrifen till det dubbla igen. Alvedon väl ökat ok – skulle ju utvärderas. Varför dubblas igen – ingen anteckning om när eller varför det gjordes, 'dotter' ej informerad om detta. Vi den tiden konversation med skötaren om att väl Norspan kunde ges istället när nu skadan läker – och 'dotter' följer ej upp detta. Har lämnat till doktor med skötare att sköta detta och tänker 'bara' vara anhörig så som varje brukar önska. Förliltar på det. M klär sig själv att aldrig plåster på ryggen ses utan antas vara Norspan veckoplåster – den minsta dosen som kan vara bra om allmän smärta, ibland hjälper lite en tid även vid artros och att föredra avseende njurfunktion.

M har alltså PLÖTSLIGT 25 microgram Matrifen smärtplåster ett morfinplåster som byts var tredje dag och är en alldeles på tok för hög dos så långt efter en skada och som aldrig ges i den dosen vid artros heller – om ej särskild anledning och särskilt vid den åldern. VAD HAR SKETT HÄR: VARFÖR SÅG EJ IVO DETTA – JO DÄRFÖR ATT INGEN GRANSKAT – INGEN LÄKARGRANSKNING FINNS och IVO består inom Region Öst av känslostyrda inspektörer som ger allmänna skrivningar och sedan har gjort sitt – dvs gett sitt stöd åt vårdens personal. 

Franzen korrigerar sedan heller ej detta i någon skrivning. Och när journalen hämtas ut och finns loggat de gånger när någon gått in igen i journalen – och rättat eller kanske suddat finns inget om det heller. I jämförelse med allt vad kan ges inom vård kan synas en bagatell – MEN – här är genomgående bagatell på bagatell och kan bara sammantaget påstås vara en genomgående försumlig läkarverksamhet på låg nivå i de enklasta som blir multipla enklaste och därmed ytterst svåra. Vården av Team Äldre Doktorn – att ej tala om omvårdnadssidan under Britt Marie Karlen och sedermera Vice förvaltningschef Krook är undermålig, som ska visas under en följd av år.

Anteckningen är alltså daterad till slutet av april. Kotkompressionen skedde vid Stortorps Rehab före geriatriken HS, i slutet av augusti eller början av september. Alltså månader efter och när Matrifen halverats och enl ök vidare till rond av skötaren förslagen ner till Norspan istälet 5 microgram tills vidare. Inget av det alltså skett och så kommer följande anteckning av Dr Anders Franzen som ej IVO uppmärksammade – brydde sig om att uppmärkssamma att kvalitetsgranska;

när anmälan inges några år senare med 'massor' av anledningar till det att 'diplomati' längre uteslutet

Vi är framme i Maj 2008 närmare bestämt antecknat 2008-05-07 av Franzen;

I spända situationer har pat uppvisat en tendens att drabbas av tremor. Vid dylig episod igår ordinerats T Oxascand 5 mg med gott resultat. Insättes fortsättningsvis som vid behovsordination, max 2 ggr per dygn.

Att Oxascand sätts in ibland är vanligt. Många anledningar började nu finnas till oro som helt kan skrivas upp på Tallgårdens 'konto' och läkarens ansvar. Läkaren Franzen tar ej anhörigsamtal – den äldre generationen gör ej det – ett oskick i läkarkåren som hänger med, oskick i modern tid där läkran ej är bara 'pillerdoktor' längre inom äldrevård. Som varit vanligt.

Det är ju då oklart om någonsin det blev en tid Matrifen 12 microgram – antagligen fortsatte 25 microgram utan att minskas – slarv återkommer och återkommer – och Franzen kanske väljer att bara journalföra det utan att journalföra att en miss kan ha skett. Och här kommer det grava;

2 månader har orostillstånd där personal hållit i handen när tremor (skakningar och darrningar) utan att tala om för dottern (läsande kan förstå att här har Tallgården börjat med sina problem). Svaret från den undersköterska som varit längst som berättade detta angåend VARFÖR ej berättat tidigare var 'Du sa ju att hon haft paniksynddrom'. Svaret 'Ja men i ungdomen aldrig i vuxen ålder men att om återkommer något av detta nu försvagad o äldre ta det lugnt, var vad jag sa – och varför ej berättat för mig?* Undersköterskans svar är vad sedan återkommande typiskt; Hon ser, tittar, betraktar – och säger inget. Så var det färdigkonverserat. Att hon har plåster 25 microgram Matrifen hade undersköterskan nämnt också innan avlutat när hon känt sig förebråelsen...

'Men herregud ta av plåstret, trodde hon sedan länge hade Norspan, såg ju nå plåster på ryggen men hon klara sig ju själv att ej närmare tittat eller ens kunnat tänka mig stå kvar på så hög dos i månader. Det är ju biverkningar'.

Det här ar en allvarlig 'bagatell'. Vid vanliga flertal äldreboenden finns det undersköterskor som är intresserade och uppmärksammar och ställer frågor när de ser patienten närmast – och kan en hel del – och här skulle undrat 'varför står hon på så hög dos plåster' – vidare till skötaren. Men så ej här.

När Franzen skriver anteckningen 5e maj 2008 har alltså 2 månader av 'oro' men insatt Oxascand och tremorattacker med omvårdnadspersonal som suttit och hållit i handen och lugnat till dess gått över. M har en fruktansvärt alltför god förmåga 'klara sig' 'inte klaga i onödan' och tåla – när så har det gått långt. Hon har själv helt lämnat över och tar inga initiativ till att 'be om' mer än insomningstablett ibland.

8 månader efter fall med kotkompression på Stortorps Rehab sätter Team Äldre Doktorns PAL ut högdos för ålder smärtplåster långt efter det kotkompression brukat läka ut eller en dast behövt Alvedon. Tremorattacker och 'oro' som biverkan pågått enligt undersköterskan i 2 månader utan att någon 'reagerat'. Och när dottern gör det som sist får veta är den där; attityden av avvaktan, känslan av förebrående av dottern, personalens utsatthet som blir huvudämnet ej den boende, patienten, här börjar 'bagatellerna'...

Lena Hjelmerus i ansvarsställning visavi Dr Franzen går säkert ej in och kontrollerar. Franzen är specialist, geriatriker, behöver ingen överläkare så som i fallet Stortorps läkare. Bristen på noggranhet, på orsakat lidande faller på Franzens; och framför allt att han ej skapar en tillförlitlig obervationskedja omkring sig att påstå kunna ta medicinskt ansvar. Den frågan kan antas överhuvudtaget aldrig tänkt inom Team Äldre Doktorn – en erfarenhet att uppsumera år efter denna tid 2008.

Från Stortorps Rehab till fortsatt försumlighet lidande och vårdbrister. Men ännu med anhöriga främst angelägne om god miljö, god kontakt med personal. Och som är god. M är på permissioner och kommer med berättat om vad hon varit med om under helgen. På det hela bra. Det finns en kontaktperson – men som inte fungerar – aldrig någon kontakt om vad kläder eller ej som behövs eller annat sammanhållet -utan gruppledaren börjar knota om att 'ingen ordning'. Kontaktpersonen berättar om sig, sina barn sin familj – och får M att berätta en del som sig. Sedan ska det vara så att M blir den som härbärgerar berättelserna om familjerelatoiner och ena med det andra privata av först en , sedan nästa och nästa.. undersköterska -.. Men de flesta är bra – miljön är ännu inte chanserad och M trivs bra – umgänget trevligt och 'dotterns' tillit övergripande med förtroende – maten görs på plats transporteras inte och ser god ut, gruppledare finns, en stabil relation personal till mångårig verksamhetschef på plats genomsyrar, en enhetschef har presenterat sig men arbetar ju inte på helger 'känns' stabilt. Är det något som 'känns' i äldreboendet så är den enhetschefers prägel på sina boenden.. svårt att sätt ord på men avgörande för miljön. Än en bra, sedan ska komma en grundutblidad sköterska känslostyrd som bort ägna åt annat eller själv underordnas en chef för sina varierande sinnesstämingar med åtgärder utifrån.. hon som får vara kvar som lojal med förvaltningschefens kampanj .  .. hela historien som berättas på denne webbsida och återkommande under varje flik.

Men här börjar eländet. Till det hör att sedan prövar man inte trappa ner Matrifen ändå trots episoden svåra biverkningar vilket är märkligt. Ännu februari 2009 står Matrifen kvar. Vidare under flik som behandlar år 2009. Blir för myckt under varje flik ju annars.